Behandling av psykiska störningar
Psykiska störningar även kallade personlighetsstörningar så som borderline och antisocial personlighetsstörning är mycket svårare att behandla än andra diagnoser inom psykisk ohälsa, så som psykiska sjukdomar, men varför är det så?För att förstå varför psykiska störningar är svårbehandlade är det viktigt att förstå skillnaden mellan en psykisk sjukdom och en psykiskstörning. En sjukdom är något som mer eller mindre utbryter plötsligt medan en personlighetsstörning är ett sorts mönster av tankar, beteenden och känslor som växer fram under en lång tid.Genom att titta på de två vanligaste personlighetsstörningarna borderline och antisocial personlighetsstörning och vad som är typiskt för dessa kan vi svara på varför dessa är svårbehandlade jämfört med psykiska sjukdomar.
På den nationella forsknings portalen forskning.se under fliken “nyheter och fakta” (2007-04-03) skriver redaktionen på forskning.se och författarna till Vetenskapsrådets populärvetenskapliga bok "Bakom vansinnet — forskare om psyke, våld och rädsla" såhär om antisocial personlighetsstörning. Antisocial personlighetsstörning är en störning som innebär att personen i fråga har brist på empati, personen har ingen förmåga att leva sig in i vad andra känner och bryr sig inte heller om vad någon annan än hen själv upplever i känslomässig väg. En person med antisocial personlighetsstörning har även en låg impulskontroll vilket leder till att personer med denna störning är överrepresenterade bland vålds brottslingar. Att redan som ung vara bråkig och ge sig in i den kriminella “världen” är även något som kännetecknar antisocial personlighetstörning. Att en person varken har någon medkänsla och knappt någon impulskontroll gör att personen ofta är väldigt farlig för sin omgivning. Medvetenheten om detta och även rädslan som detta har skapat hos individer har tyvärr lett till att personer med antisocial personlighetstörning som gått den kriminella vägen pga deras störning inte behandlas inom psykiatrin utan oftast inom kriminalvården. Men inte bara rädslan för personer med antisocial personlighetsstörning gör det svårare för störningen att behandlas. En person med antisocial personlighetsstörning märker inte av att hen själv har någon störning, utan ser den som något naturligt. Personen i fråga får därför svårt att reflektera över sig själv och behandlingsmetoder så som PDT och KBT fungerar inte. Att inte märka av sin störning och därmed inte förstå att hen behöver hjälp är något som även kännetecknar personlighetsstörningen borderline.
På 117.se så förklarar Kenneth Nolkrantz, Läkare och specialist i allmänmedicin under fliken “Stockholms län”(2013-12-10) vad diagnosen borderline innebär. Borderline är en emotionellt instabil personlighetsstörning som kan utvecklas genom att man inte fått bekräftelse eller förståelse för sina känslor under sin uppväxt blandat med en medfödd sårbarhet. Att borderline är en emotionellt instabil personlighetsstörning innebär att personen har ett väldigt starkt och svängande känsloliv. Starka känslor som snabbt övergår till en annan minst lika stark känsla är något som präglar livet hos någon som lider av borderline.
En av de starka känslorna som borderline ofta skapar hos den som lider av det är känslan av tomhet,att känna sig tom och ensam inuti. Pågrund av detta är självskadebeteende något som ofta förekommer hos de människor som har borderline. De starka och svängande känslorna som personen får blir också en följd till att personen ofta har väldigt omväxlande relationer till andra. Alltså att relationen till andra människor snabbt ändras, han som personen nyss uttryckte som sin bästa vän kan i nästa sekund vara en fiende i den drabbades ögon. Precis som någon som har antisocial personlighetsstörning så har en person med borderline också svårt att kontrollera sina impulser och även detta kan vara en anledning till att självskadebeteende är såpass vanligt hos de som lider av borderline.Som jag nämnde tidigare så har den som är drabbad av borderline ofta precis som någon med antisocial personlighetsstörning inte någon förmåga att själv förstå att hen har störning och därför blir all behandling svår. Borderline behandlas dock ofta genom DBT som innebär att sova på regelbundna och bestämda tider, att motionera och även att undvika alkohol och andra droger. Detta gör man för att förebygga nedstämdhet och ångest. Inom DBT pekas det även ut hur viktigt det är för en person med borderline att skapa goda relationer med människor som behandlar en väl och har mycket förståelse.
Sammanfattningsvis så är personlighetsstörningar svårare att behandla än psykiska sjukdomar eftersom att en personlighetsstörning börjat växa fram redan när personen var barn och uppfattas därför som en naturlig del för personen själv. Personen kan därför inte reflektera över sig själv och därför är KBT och PDT verkningslöst. Genom att personen inte kan reflektera över sig själv, förstår personen inte att hon/han behöver vård och det är svårt att ge vård till någon som inte vill ha den eller som inte tycker att hen behöver det. Behandlingar av psykiskastörningar fokuserar därför ofta istället på träning i impulskontroll, övning i att reflektera över sina egna och andras upplevelser och känslosamma reaktioner. En psykisk sjukdom är lättare att behandla eftersom att det är något man plötsligt insjuknar i. Personen märker då oftast att något inte är som det brukar och är medveten om att hen behöver söka hjälp. Personen kommer även ihåg stadiet innan hen blev sjuk och har därför viljan att få hjälp och bli frisk igen.
/Elev i SABET13
torsdag 12 mars 2015
Depression genom tiderna
Depression genom tiderna
Depression anses i dagens moderna samhälle som en folksjukdom, men så har det inte alltid varit. Förr fanns inte ens ordet ''folksjukdom'' som begrepp. I denna text så finner du svar på dessa frågor; Vem drabbas av depression? Hur har synen på depression förändrats genom tiderna? Hur gick man till väga för att försöka behandla eller bota depression förr i tiden samt hur går man till väga i nutid?
Under antikens år, som Inga Sanner skriver i ''Den psykiska ohälsans historia''(2009) så trodde man att depression eller psykisk ohälsa överhuvudtaget berodde på att man hade obalans bland speciella vätskor i kroppen. Man fick då för sig att på grund av denna obalans av vätskor i kroppen, bl.a. svart galla, att man skulle tömma kroppen på blod för att balansera ut vätskorna igen. Andra teorier var att personen som var deprimerad var besatt av någon slags ond ande eller demon eller liknande och att tillståndet personen fann sig i var ett straff från Gud. Behandlingen för detta var att undergå en exorcism. Sanner fortsätter att berätta om hur synen på psykisk ohälsa började förändras på 1800-talet. Vi hoppar ett långt steg från antiken och anledningen till detta är för att det var just då som psykologin tog en vändpunkt. Nu började man anse att det bästa sättet att behandla psykisk ohälsa var genom medicin. Så de drabbade togs in på sjukhus helt enkelt. Man trodde alltså att depression kunde botas genom att behandla kroppen. Denna tro fortsatte ända in i mitten på 1900-talet då man insisterade på att lägga deprimerade patienter i säng för att vila eller i extremt varma eller kalla bad för att få någon slags påverkan. Man gick även så långt att man började klippa nervtrådar i hjärnan, det som kallas för lobotomi. Hypnos änvändes också som metod. Dock blev saker bättre några år senare när man till slut övergick till att prata igenom problemen med en psykolog. Det var precis efter psykologin hade slagits ihop med psykiatrin. Idag har vi fortfarande psykiatriker och psykologer vi kan gå till för att prata med, fast det har blivit mycket vanligt att bara få medicin, anti-depressiva läkemedel, därför att det är billigare. Fast som jag sa tidigare så anses depression idag som en folksjukdom och det är möjligt att få hjälp på många sätt om man känner sig drabbad. Så vem drabbas av depression?
Att bli deprimerad är inte ovanligt. Faktumet är att hela 25% av alla män och nästan hälften av alla kvinnor i Sverige drabbas av depression någon gång i sitt liv. Alla har risken att bli deprimerade alla har inte lika stor risk. Olika människor har olika sårbarhet för depression, och detta gäller andra psykiska sjukdomar också. Sårbarhet är alltså hur känslig man är för en viss psykisk sjukdom. Har man en större sårbahet för depression så är det större risk för att man blir deprimerad. Detta är dessvärre inte riktigt något man kan påverka då sårbarhet avgörs av både arv och miljö. Anledningen till att en person blir deprimerad kan variera stort. Man brukar dela in anledningarna i två grupper; exogen - yttre orsaker och endogen - genetiska orsaker. Det är nästintill omöjligt att veta vilken av dessa grupper det beror på i många fall men Christina Ledin som är läkare och specialist i allmänmedicin skriver i sin artikel ''Depression''(2013) på Vårdguiden att det inte sällan är en svår situation eller truama som utlöser depressionen. Höga nivåer av stress utan återhämtning kan också lätt leda till att man blir deprimerad. Man har också sett att sårbarheten för depression stiger när man blir äldre, bl.a. på grund av brist på viktiga näringsämnen som kroppen behöver för att tillverka olika hormoner och annat. Till och med fysiska sjukdomar som stroke eller hjärtinfarkt kan öka risken för depression. Så hur bär man sig åt för att behandla depression? Först och främst så beror det på vilken nivå av depression man har. Enligt Ledin; när det gäller lätt/medelsvår depression så har regelbunden motion, psykoterapi och antidepressiva läkemedel visat sig fungera bäst. Har man dock en svår depression så rekommenderas det att man söker vård på en psykiatrisk klinik där man i värsta fall blir erbjuden elbehandling.
Slutsatsen blir att det att lättare att hantera depression idag om man blir drabbad. Folk är mer upplysta om det nu än vad de var förr i tiden, depression bemöts också på ett mycket bättre sätt. Tron om att psykisk ohälsa hade något att göra med demoner och onda andar tror jag berodde mycket på okunskap. Som sagt så betraktas depression i dagens samhälle som en folksjukdom och det är otroligt lätt att söka och hitta hjälp om man mår dåligt, istället för att bara bli kallad för galen. Galna ideer som att försöka bota depression genom att klippa av nervtrådar är inte mera lagligt. Som mönstret går i psykologins, psykiatrins och medicinens utveckling så ser det även ut som att saker bara kommer att bli bättre. Om några hundra år kanske ingen blir deprimerad mer. Så känner du att du har fallit in i depression behöver du inte oroa dig. För idag har vi koll.
/Elev i SABET13
Depression anses i dagens moderna samhälle som en folksjukdom, men så har det inte alltid varit. Förr fanns inte ens ordet ''folksjukdom'' som begrepp. I denna text så finner du svar på dessa frågor; Vem drabbas av depression? Hur har synen på depression förändrats genom tiderna? Hur gick man till väga för att försöka behandla eller bota depression förr i tiden samt hur går man till väga i nutid?
Under antikens år, som Inga Sanner skriver i ''Den psykiska ohälsans historia''(2009) så trodde man att depression eller psykisk ohälsa överhuvudtaget berodde på att man hade obalans bland speciella vätskor i kroppen. Man fick då för sig att på grund av denna obalans av vätskor i kroppen, bl.a. svart galla, att man skulle tömma kroppen på blod för att balansera ut vätskorna igen. Andra teorier var att personen som var deprimerad var besatt av någon slags ond ande eller demon eller liknande och att tillståndet personen fann sig i var ett straff från Gud. Behandlingen för detta var att undergå en exorcism. Sanner fortsätter att berätta om hur synen på psykisk ohälsa började förändras på 1800-talet. Vi hoppar ett långt steg från antiken och anledningen till detta är för att det var just då som psykologin tog en vändpunkt. Nu började man anse att det bästa sättet att behandla psykisk ohälsa var genom medicin. Så de drabbade togs in på sjukhus helt enkelt. Man trodde alltså att depression kunde botas genom att behandla kroppen. Denna tro fortsatte ända in i mitten på 1900-talet då man insisterade på att lägga deprimerade patienter i säng för att vila eller i extremt varma eller kalla bad för att få någon slags påverkan. Man gick även så långt att man började klippa nervtrådar i hjärnan, det som kallas för lobotomi. Hypnos änvändes också som metod. Dock blev saker bättre några år senare när man till slut övergick till att prata igenom problemen med en psykolog. Det var precis efter psykologin hade slagits ihop med psykiatrin. Idag har vi fortfarande psykiatriker och psykologer vi kan gå till för att prata med, fast det har blivit mycket vanligt att bara få medicin, anti-depressiva läkemedel, därför att det är billigare. Fast som jag sa tidigare så anses depression idag som en folksjukdom och det är möjligt att få hjälp på många sätt om man känner sig drabbad. Så vem drabbas av depression?
Att bli deprimerad är inte ovanligt. Faktumet är att hela 25% av alla män och nästan hälften av alla kvinnor i Sverige drabbas av depression någon gång i sitt liv. Alla har risken att bli deprimerade alla har inte lika stor risk. Olika människor har olika sårbarhet för depression, och detta gäller andra psykiska sjukdomar också. Sårbarhet är alltså hur känslig man är för en viss psykisk sjukdom. Har man en större sårbahet för depression så är det större risk för att man blir deprimerad. Detta är dessvärre inte riktigt något man kan påverka då sårbarhet avgörs av både arv och miljö. Anledningen till att en person blir deprimerad kan variera stort. Man brukar dela in anledningarna i två grupper; exogen - yttre orsaker och endogen - genetiska orsaker. Det är nästintill omöjligt att veta vilken av dessa grupper det beror på i många fall men Christina Ledin som är läkare och specialist i allmänmedicin skriver i sin artikel ''Depression''(2013) på Vårdguiden att det inte sällan är en svår situation eller truama som utlöser depressionen. Höga nivåer av stress utan återhämtning kan också lätt leda till att man blir deprimerad. Man har också sett att sårbarheten för depression stiger när man blir äldre, bl.a. på grund av brist på viktiga näringsämnen som kroppen behöver för att tillverka olika hormoner och annat. Till och med fysiska sjukdomar som stroke eller hjärtinfarkt kan öka risken för depression. Så hur bär man sig åt för att behandla depression? Först och främst så beror det på vilken nivå av depression man har. Enligt Ledin; när det gäller lätt/medelsvår depression så har regelbunden motion, psykoterapi och antidepressiva läkemedel visat sig fungera bäst. Har man dock en svår depression så rekommenderas det att man söker vård på en psykiatrisk klinik där man i värsta fall blir erbjuden elbehandling.
Slutsatsen blir att det att lättare att hantera depression idag om man blir drabbad. Folk är mer upplysta om det nu än vad de var förr i tiden, depression bemöts också på ett mycket bättre sätt. Tron om att psykisk ohälsa hade något att göra med demoner och onda andar tror jag berodde mycket på okunskap. Som sagt så betraktas depression i dagens samhälle som en folksjukdom och det är otroligt lätt att söka och hitta hjälp om man mår dåligt, istället för att bara bli kallad för galen. Galna ideer som att försöka bota depression genom att klippa av nervtrådar är inte mera lagligt. Som mönstret går i psykologins, psykiatrins och medicinens utveckling så ser det även ut som att saker bara kommer att bli bättre. Om några hundra år kanske ingen blir deprimerad mer. Så känner du att du har fallit in i depression behöver du inte oroa dig. För idag har vi koll.
/Elev i SABET13
Hur blir vi dem vi är?
Hur blir vi dem vi är?
Alla har vi någon gång funderat på frågan, vem är jag och varför? Det har länge funnits en vilja att hitta svaret på den frågan och därmed har teorier uppkommit för att försöka ge en förklaring till vilka vi är och hur vi har utvecklats till att bli just så. Man brukar kalla dessa för teorier om utveckling, personlighet och intelligens. Men vilken teori är bäst?
I läroboken “Psykologi för gymnasiet” (2011:126-135) skriver Nadja Ljunggren om en forskare vid namn Walter Mischel som utförde en studie där han undersökte hur bra barn var på att vänta. Testet gick ut på att barnet fick en marshmallow och blev tillsagd att väntar du med att äta denna så får du en till när jag återvänder. Han följde sedan barnen till vuxen ålder. Det visade sig att barn som lyckades med testet också lyckades bättre senare i livet. Detta är enligt Ljunggren en del av forskningen inom temperament. Hon beskriver temperament som våra medfödda reaktioner på omvärlden. Det handlar om ens grundläggande humör, alltså på vilket sätt man oftast reagerar i situationer rent känslomässigt. Det behandlar också förmågan att skjuta upp tillfredsställelse som tidigare nämnt eller vilken aktivitetsnivå man har. Ljunggren betonar dock att temperamentet inte ska ses som någon färdig personlighet utan snarare som en mall för hur individens vidare utveckling kommer att ske. Det är viktigt som vuxen att känna till barnets grundtemperament, detta för att barnet och vårdaren som det kan kallas ska få en så bra anknytning till varandra som möjligt. Det här leder oss till nästa teori.
I Nadja Ljunggrens lärobok “Psykologi för gymnasiet” (2011:135-142) beskrivs också en annan teori och denna kallas Bowlbys och Ainsworths anknytningsteori. Ljunggren skriver att barn har en drift att knyta an till en eller några få vuxna. Vuxna har också en drift att svara på denna anknytning. Detta skapar ett band mellan barn och vuxen och leder till att barnet får ett kognitivt schema. När en vuxen lyckas med att möta barnets behov bildas en trygg anknytning men om barnets behov inte blir tillfredsställda kommer anknytningen bli otrygg eller helt och hållet utebli, vilket ger barnet olika förutsättningar. Harry Harlow genomförde försök med rhesusapor och lyckades med att dra slutsatsen att närhet och trygghet är lika viktiga som föda när man är liten och att det därför är viktigt för en vårdare att bistå med närhet under uppväxten. Det finns dock flera motsättningar till denna teori bland annat i artikeln “Tidig dagisstart är det bästa för de allra flesta barn” (DN:2005-04-08) där Bengt-Erik Andersson skriver om en studie som säger att barn som börjar på dagis redan innan ett års ålder klarar sig bättre i det fortsatta livet jämfört med de som börjar dagis sent. Detta motsäger sig utgångspunkten att det är viktigt att ett barn knyter an till endast en eller ett par vårdare.
Den sista teorin heter människans åtta åldrar enligt Erik H Erikson. I läroboken “Psykologi för gymnasiet” (2011:142ff) beskriver Nadja Ljunggren utgångspunkterna i teorin som lyder: Genom livet genom går man åtta faser som alla ställer en inför en konflikt mellan två poler. När man är liten handlar det om att finna tillit till omvärlden. Sedan fortsätter det i skolan med att man ska bygga upp sitt självförtroende. När man når tonåren gäller det att hitta sin identitet och när man blir vuxen skiftar fokus till att hitta den man vill leva med och att ta hand om de nära och kära. Ifall man lyckas med alla dessa kommer man när man blir gammal att utveckla en vishet och kunna vara tacksam för det liv man levt. Resultatet till de olika konflikterna kan dock också bli negativt och då kanske man istället blir förtvivlad och känner ångest inför att bli gammal. Ljunggren skriver dock i boken “Psykologi för gymnasiet” (2011:149) att det går att ta igen om man inte har klarat en utmaning.
Den teori som kan anses bäst beskriva varför vi är dem vi är, är således en blandning av alla tre. De kompletterar varandra och fyller de hål som finns när teorierna står för sig själva. Temperaments forskningen står bara för den mall som vi föds med men den räknar inte in de händelser i livet som vi kan tänkas stöta på. Detta fyller de åtta åldrarna igen genom att ta hänsyn till att man också förändras under livets gång. Det kan dock vara så att de åtta åldrarna istället borde handla om livsavgörande händelser och att istället dessa förändrar vilka vi är, men det visar ändå på en utveckling genom hela livet. Anknytningsteorin fyller på med faktorn av våra föräldrar som också står för en del av vår utveckling och personlighet. Sammanfattningsvis kan man säga att tillsammans är teorierna starkare än de är när de står för sig själva.
/Elev i SABET13
Alla har vi någon gång funderat på frågan, vem är jag och varför? Det har länge funnits en vilja att hitta svaret på den frågan och därmed har teorier uppkommit för att försöka ge en förklaring till vilka vi är och hur vi har utvecklats till att bli just så. Man brukar kalla dessa för teorier om utveckling, personlighet och intelligens. Men vilken teori är bäst?
I läroboken “Psykologi för gymnasiet” (2011:126-135) skriver Nadja Ljunggren om en forskare vid namn Walter Mischel som utförde en studie där han undersökte hur bra barn var på att vänta. Testet gick ut på att barnet fick en marshmallow och blev tillsagd att väntar du med att äta denna så får du en till när jag återvänder. Han följde sedan barnen till vuxen ålder. Det visade sig att barn som lyckades med testet också lyckades bättre senare i livet. Detta är enligt Ljunggren en del av forskningen inom temperament. Hon beskriver temperament som våra medfödda reaktioner på omvärlden. Det handlar om ens grundläggande humör, alltså på vilket sätt man oftast reagerar i situationer rent känslomässigt. Det behandlar också förmågan att skjuta upp tillfredsställelse som tidigare nämnt eller vilken aktivitetsnivå man har. Ljunggren betonar dock att temperamentet inte ska ses som någon färdig personlighet utan snarare som en mall för hur individens vidare utveckling kommer att ske. Det är viktigt som vuxen att känna till barnets grundtemperament, detta för att barnet och vårdaren som det kan kallas ska få en så bra anknytning till varandra som möjligt. Det här leder oss till nästa teori.
I Nadja Ljunggrens lärobok “Psykologi för gymnasiet” (2011:135-142) beskrivs också en annan teori och denna kallas Bowlbys och Ainsworths anknytningsteori. Ljunggren skriver att barn har en drift att knyta an till en eller några få vuxna. Vuxna har också en drift att svara på denna anknytning. Detta skapar ett band mellan barn och vuxen och leder till att barnet får ett kognitivt schema. När en vuxen lyckas med att möta barnets behov bildas en trygg anknytning men om barnets behov inte blir tillfredsställda kommer anknytningen bli otrygg eller helt och hållet utebli, vilket ger barnet olika förutsättningar. Harry Harlow genomförde försök med rhesusapor och lyckades med att dra slutsatsen att närhet och trygghet är lika viktiga som föda när man är liten och att det därför är viktigt för en vårdare att bistå med närhet under uppväxten. Det finns dock flera motsättningar till denna teori bland annat i artikeln “Tidig dagisstart är det bästa för de allra flesta barn” (DN:2005-04-08) där Bengt-Erik Andersson skriver om en studie som säger att barn som börjar på dagis redan innan ett års ålder klarar sig bättre i det fortsatta livet jämfört med de som börjar dagis sent. Detta motsäger sig utgångspunkten att det är viktigt att ett barn knyter an till endast en eller ett par vårdare.
Den sista teorin heter människans åtta åldrar enligt Erik H Erikson. I läroboken “Psykologi för gymnasiet” (2011:142ff) beskriver Nadja Ljunggren utgångspunkterna i teorin som lyder: Genom livet genom går man åtta faser som alla ställer en inför en konflikt mellan två poler. När man är liten handlar det om att finna tillit till omvärlden. Sedan fortsätter det i skolan med att man ska bygga upp sitt självförtroende. När man når tonåren gäller det att hitta sin identitet och när man blir vuxen skiftar fokus till att hitta den man vill leva med och att ta hand om de nära och kära. Ifall man lyckas med alla dessa kommer man när man blir gammal att utveckla en vishet och kunna vara tacksam för det liv man levt. Resultatet till de olika konflikterna kan dock också bli negativt och då kanske man istället blir förtvivlad och känner ångest inför att bli gammal. Ljunggren skriver dock i boken “Psykologi för gymnasiet” (2011:149) att det går att ta igen om man inte har klarat en utmaning.
Den teori som kan anses bäst beskriva varför vi är dem vi är, är således en blandning av alla tre. De kompletterar varandra och fyller de hål som finns när teorierna står för sig själva. Temperaments forskningen står bara för den mall som vi föds med men den räknar inte in de händelser i livet som vi kan tänkas stöta på. Detta fyller de åtta åldrarna igen genom att ta hänsyn till att man också förändras under livets gång. Det kan dock vara så att de åtta åldrarna istället borde handla om livsavgörande händelser och att istället dessa förändrar vilka vi är, men det visar ändå på en utveckling genom hela livet. Anknytningsteorin fyller på med faktorn av våra föräldrar som också står för en del av vår utveckling och personlighet. Sammanfattningsvis kan man säga att tillsammans är teorierna starkare än de är när de står för sig själva.
/Elev i SABET13
Hur blir vi dem vi är?
Hur blir vi dem vi är?
Vem är jag? Varför är jag på detta vis? Detta är frågor som många på denna jord säkert vill ha svar på. För om utsidan inte är vad som betyder något, vill man självfallet veta att man har en fin insida. Men vem har svaren? Många forskare har genom tiderna skapat teorier om hur vi blir de personer vi är när vi ligger inför döden, och trots att många av teorierna verkar vettiga, ska vi i denna text jämföra tre av dem, samt komma fram till vilken som bäst beskriver varför vi är dem vi är.
Låt oss börja med Människans åtta åldrar, som skapades av den tysk-dansk-amerikanske psykologen och psykoanalytikern Erik Homburger Erikson under 1950-talet. Najda Ljunggren förklarar i sin lärobok Psykologi för gymnasiet (2011:142-149) att teorin delvis är baserad på Sigmund Freuds psykosexuella stadieteori, och att grunden i teorin består av att människans utveckling pågår genom hela livet. Man stöter på åtta faser som innehåller olika tvåvals-konflikter som människan måste lösa för att kunna ta sig vidare till nästa fas. Om resultatet av en fas blir positivt kommer man utveckla egenskaper som man behöver under sitt liv. Från alla åtta faser kan man, om resultaten blir positiva, utveckla hopp, viljestyrka, meningsfullhet, kompetens, trofasthet, kärlek i nära relationer, familj och arbete, omhändertagande och vishet.
Låt oss nu gå vidare till nästa teori: Anknytningsteorin, som skapades av John Bowlby under 1950-talet. Najda Ljunggren förklarar i sin lärobok Psykologi för gymnasiet (2011:135-142) att människobarn har en drift att knyta an till en eller ett par vårdare när de föds på grund av att de är så hjälplösa. Ljungberg skriver i sin bok att “tidigt skapa ett särskilt band med en vuxen ökar chanserna att få behoven av mat, omvårdnad och närhet tillfredsställda.” Vuxna har i sin tur även en drift att ta hand om och skydda barn som har knutit an till dem. Denna anknytning ser dock inte likadan ut mellan alla barn och vårdare. Ett barn kan bli både tryggt anknutet och otryggt anknutet, och vad som påverkar är hur väl vårdaren svarar på barnets behov. Ett tryggt anknutet barn växlar lätt mellan vårdarens famn och den andra driften barn har, utforskning, då hen vet att vårdaren kommer finnas där om barnet behöver närhet. Ett otryggt anknutet barn har däremot svårt att släppa taget om vårdaren, eftersom hen inte litar på att vårdaren kommer finnas kvar om hen försvinner ur synhåll.
Den tredje och sista teorin är teorin om modellinlärning, skapad av Albert Bandura 1961. I boken Stora boken om psykologi skriven av Larsson och Waltmar (2012:288-291) beskrivs det att Bandura påverkades av Skinners teori om operant betingning och Freuds teorier om utveckling. Bandura ställde sig frågorna: Är aggressivitet för komplicerat för att förklaras med betingning? Går det att göra andra människors karaktärsdrag till våra egna? Hans teoretiska utgångspunkt blev till sist att merparten av mänskligt beteende lärs ut genom modeller, alltså förebilder. Larsson och Waltmar tar upp i sin bok att ett barns beteende som uppfattas som könskorrekt ofta förstärks genom vuxna människors förväntningar samt barns imitation av vuxna och jämnåriga. Exempel som de tar upp på flickor är empati, beroende, och emotionell expressivitet, och exempel på pojkar är självtillit, oberoende, samt emotionell kontroll.
Människans åtta åldrar beskriver alltså hur en människa stöter på olika konflikter som hen måste lösa på egen hand och som sedan formar hen, medan ankytningsteorin och teorin om modellinlärning beskriver mer hur andra människor påverkar och formar dig. Å andra sidan handlar anknytningsteorin om hur vårdare tar hand om barnet och hur väl hen svarar på barnets signaler, medan teorin om modellinlärning tar upp hur genom observationer av andra människor en person tar efter en del beteenden. Vilken av dessa beskriver då bäst varför vi är dem vi är? Jo, teorin om modellinlärning, eftersom oavsett om vi märker det eller inte kommer de personer vi möter, deras tankar och beteenden, alltid påverka och forma oss. Oavsett om det är föräldrar, syskon, arbetskamrater, idoler eller vänner. Det är en väldigt självklar sak i vår vardag.
/Elev i SABET13
Vem är jag? Varför är jag på detta vis? Detta är frågor som många på denna jord säkert vill ha svar på. För om utsidan inte är vad som betyder något, vill man självfallet veta att man har en fin insida. Men vem har svaren? Många forskare har genom tiderna skapat teorier om hur vi blir de personer vi är när vi ligger inför döden, och trots att många av teorierna verkar vettiga, ska vi i denna text jämföra tre av dem, samt komma fram till vilken som bäst beskriver varför vi är dem vi är.
Låt oss börja med Människans åtta åldrar, som skapades av den tysk-dansk-amerikanske psykologen och psykoanalytikern Erik Homburger Erikson under 1950-talet. Najda Ljunggren förklarar i sin lärobok Psykologi för gymnasiet (2011:142-149) att teorin delvis är baserad på Sigmund Freuds psykosexuella stadieteori, och att grunden i teorin består av att människans utveckling pågår genom hela livet. Man stöter på åtta faser som innehåller olika tvåvals-konflikter som människan måste lösa för att kunna ta sig vidare till nästa fas. Om resultatet av en fas blir positivt kommer man utveckla egenskaper som man behöver under sitt liv. Från alla åtta faser kan man, om resultaten blir positiva, utveckla hopp, viljestyrka, meningsfullhet, kompetens, trofasthet, kärlek i nära relationer, familj och arbete, omhändertagande och vishet.
Låt oss nu gå vidare till nästa teori: Anknytningsteorin, som skapades av John Bowlby under 1950-talet. Najda Ljunggren förklarar i sin lärobok Psykologi för gymnasiet (2011:135-142) att människobarn har en drift att knyta an till en eller ett par vårdare när de föds på grund av att de är så hjälplösa. Ljungberg skriver i sin bok att “tidigt skapa ett särskilt band med en vuxen ökar chanserna att få behoven av mat, omvårdnad och närhet tillfredsställda.” Vuxna har i sin tur även en drift att ta hand om och skydda barn som har knutit an till dem. Denna anknytning ser dock inte likadan ut mellan alla barn och vårdare. Ett barn kan bli både tryggt anknutet och otryggt anknutet, och vad som påverkar är hur väl vårdaren svarar på barnets behov. Ett tryggt anknutet barn växlar lätt mellan vårdarens famn och den andra driften barn har, utforskning, då hen vet att vårdaren kommer finnas där om barnet behöver närhet. Ett otryggt anknutet barn har däremot svårt att släppa taget om vårdaren, eftersom hen inte litar på att vårdaren kommer finnas kvar om hen försvinner ur synhåll.
Den tredje och sista teorin är teorin om modellinlärning, skapad av Albert Bandura 1961. I boken Stora boken om psykologi skriven av Larsson och Waltmar (2012:288-291) beskrivs det att Bandura påverkades av Skinners teori om operant betingning och Freuds teorier om utveckling. Bandura ställde sig frågorna: Är aggressivitet för komplicerat för att förklaras med betingning? Går det att göra andra människors karaktärsdrag till våra egna? Hans teoretiska utgångspunkt blev till sist att merparten av mänskligt beteende lärs ut genom modeller, alltså förebilder. Larsson och Waltmar tar upp i sin bok att ett barns beteende som uppfattas som könskorrekt ofta förstärks genom vuxna människors förväntningar samt barns imitation av vuxna och jämnåriga. Exempel som de tar upp på flickor är empati, beroende, och emotionell expressivitet, och exempel på pojkar är självtillit, oberoende, samt emotionell kontroll.
Människans åtta åldrar beskriver alltså hur en människa stöter på olika konflikter som hen måste lösa på egen hand och som sedan formar hen, medan ankytningsteorin och teorin om modellinlärning beskriver mer hur andra människor påverkar och formar dig. Å andra sidan handlar anknytningsteorin om hur vårdare tar hand om barnet och hur väl hen svarar på barnets signaler, medan teorin om modellinlärning tar upp hur genom observationer av andra människor en person tar efter en del beteenden. Vilken av dessa beskriver då bäst varför vi är dem vi är? Jo, teorin om modellinlärning, eftersom oavsett om vi märker det eller inte kommer de personer vi möter, deras tankar och beteenden, alltid påverka och forma oss. Oavsett om det är föräldrar, syskon, arbetskamrater, idoler eller vänner. Det är en väldigt självklar sak i vår vardag.
/Elev i SABET13
fredag 21 november 2014
onsdag 19 november 2014
Testa dina kunskaper i klinisk psykologi
Här finns länkar till de Kahoot-quiz vi gjort på lektionstid. Gör dem gärna igen! Varför inte utmana syrran, morsan eller kusinen?
Quiz om psykiska sjukdomar
Quiz om psykiska störningar och behandlingsmetoder
Quiz om psykiska sjukdomar
Quiz om psykiska störningar och behandlingsmetoder
onsdag 12 november 2014
Frågor från dagens lektion i klinisk psykologi
Frågorna besvarades sedan genom en föreläsning utifrån denna Prezi:
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)