Hur blir vi dem vi är?

Hur blir vi dem vi är?

Vem är jag? Varför är jag på detta vis? Detta är frågor som många på denna jord säkert vill ha svar på. För om utsidan inte är vad som betyder något, vill man självfallet veta att man har en fin insida. Men vem har svaren? Många forskare har genom tiderna skapat teorier om hur vi blir de personer vi är när vi ligger inför döden, och trots att många av teorierna verkar vettiga, ska vi i denna text jämföra tre av dem, samt komma fram till vilken som bäst beskriver varför vi är dem vi är.

Låt oss börja med Människans åtta åldrar, som skapades av den tysk-dansk-amerikanske psykologen och psykoanalytikern Erik Homburger Erikson under 1950-talet. Najda Ljunggren förklarar i sin lärobok Psykologi för gymnasiet (2011:142-149) att teorin delvis är baserad på Sigmund Freuds psykosexuella stadieteori, och att grunden i teorin består av att människans utveckling pågår genom hela livet. Man stöter på åtta faser som innehåller olika tvåvals-konflikter som människan måste lösa för att kunna ta sig vidare till nästa fas. Om resultatet av en fas blir positivt kommer man utveckla egenskaper som man behöver under sitt liv. Från alla åtta faser kan man, om resultaten blir positiva, utveckla hopp, viljestyrka, meningsfullhet, kompetens, trofasthet, kärlek i nära relationer, familj och arbete, omhändertagande och vishet.

Låt oss nu gå vidare till nästa teori: Anknytningsteorin, som skapades av John Bowlby under 1950-talet. Najda Ljunggren förklarar i sin lärobok Psykologi för gymnasiet (2011:135-142) att människobarn har en drift att knyta an till en eller ett par vårdare när de föds på grund av att de är så hjälplösa. Ljungberg skriver i sin bok att “tidigt skapa ett särskilt band med en vuxen ökar chanserna att få behoven av mat, omvårdnad och närhet tillfredsställda.” Vuxna har i sin tur även en drift att ta hand om och skydda barn som har knutit an till dem. Denna anknytning ser dock inte likadan ut mellan alla barn och vårdare. Ett barn kan bli både tryggt anknutet och otryggt anknutet, och vad som påverkar är hur väl vårdaren svarar på barnets behov. Ett tryggt anknutet barn växlar lätt mellan vårdarens famn och den andra driften barn har, utforskning, då hen vet att vårdaren kommer finnas där om barnet behöver närhet. Ett otryggt anknutet barn har däremot svårt att släppa taget om vårdaren, eftersom hen inte litar på att vårdaren kommer finnas kvar om hen försvinner ur synhåll.

Den tredje och sista teorin är teorin om modellinlärning, skapad av Albert Bandura 1961. I boken Stora boken om psykologi skriven av Larsson och Waltmar (2012:288-291) beskrivs det att Bandura påverkades av Skinners teori om operant betingning och Freuds teorier om utveckling. Bandura ställde sig frågorna: Är aggressivitet för komplicerat för att förklaras med betingning? Går det att göra andra människors karaktärsdrag till våra egna? Hans teoretiska utgångspunkt blev till sist att merparten av mänskligt beteende lärs ut genom modeller, alltså förebilder. Larsson och Waltmar tar upp i sin bok att ett barns beteende som uppfattas som könskorrekt ofta förstärks genom vuxna människors förväntningar samt barns imitation av vuxna och jämnåriga. Exempel som de tar upp på flickor är empati, beroende, och emotionell expressivitet, och exempel på pojkar är självtillit, oberoende, samt emotionell kontroll.

Människans åtta åldrar beskriver alltså hur en människa stöter på olika konflikter som hen måste lösa på egen hand och som sedan formar hen, medan ankytningsteorin och teorin om modellinlärning beskriver mer hur andra människor påverkar och formar dig. Å andra sidan handlar anknytningsteorin om hur vårdare tar hand om barnet och hur väl hen svarar på barnets signaler, medan teorin om modellinlärning tar upp hur genom observationer av andra människor en person tar efter en del beteenden. Vilken av dessa beskriver då bäst varför vi är dem vi är? Jo, teorin om modellinlärning, eftersom oavsett om vi märker det eller inte kommer de personer vi möter, deras tankar och beteenden, alltid påverka och forma oss. Oavsett om det är föräldrar, syskon, arbetskamrater, idoler eller vänner. Det är en väldigt självklar sak i vår vardag.

/Elev i SABET13