Behandling av psykiska störningar

Behandling av psykiska störningar

Psykiska störningar även kallade personlighetsstörningar så som borderline och antisocial personlighetsstörning är mycket svårare att behandla än andra diagnoser inom psykisk ohälsa, så som psykiska sjukdomar, men varför är det så?För att förstå varför psykiska störningar är svårbehandlade är det viktigt att förstå skillnaden mellan en psykisk sjukdom och en psykiskstörning. En sjukdom är något som mer eller mindre utbryter plötsligt medan en personlighetsstörning är ett sorts mönster av tankar, beteenden och känslor som växer fram under en lång tid.Genom att titta på de två vanligaste personlighetsstörningarna borderline och antisocial personlighetsstörning och vad som är typiskt för dessa kan vi svara på varför dessa är svårbehandlade jämfört med psykiska sjukdomar.

 På den nationella forsknings portalen forskning.se under fliken “nyheter och fakta” (2007-04-03) skriver redaktionen på forskning.se och författarna till Vetenskapsrådets populärvetenskapliga bok "Bakom vansinnet — forskare om psyke, våld och rädsla" såhär om antisocial personlighetsstörning. Antisocial personlighetsstörning  är en störning som innebär att personen i fråga har brist på empati, personen har ingen förmåga att leva sig in i vad andra känner och bryr sig inte heller om vad någon annan än hen själv upplever i känslomässig väg. En person med antisocial personlighetsstörning har även en låg impulskontroll vilket leder till att personer med denna störning är överrepresenterade bland vålds brottslingar. Att redan som ung vara bråkig och ge sig in i den kriminella “världen” är även något som kännetecknar antisocial personlighetstörning. Att en person varken har någon medkänsla och knappt någon impulskontroll  gör att personen ofta är väldigt farlig för sin omgivning. Medvetenheten om detta och även rädslan som detta har skapat hos individer har tyvärr lett till att personer med antisocial personlighetstörning som gått den kriminella vägen pga deras störning inte behandlas inom psykiatrin utan oftast inom kriminalvården. Men inte bara rädslan för personer med antisocial personlighetsstörning gör det svårare för störningen att behandlas. En person med antisocial personlighetsstörning märker inte av att hen själv har någon störning, utan ser den som något naturligt. Personen i fråga får därför svårt att reflektera över sig själv och behandlingsmetoder så som PDT och KBT fungerar inte. Att inte märka av sin störning och därmed inte förstå att hen behöver hjälp är något som även kännetecknar personlighetsstörningen borderline.

 På 117.se så förklarar Kenneth Nolkrantz, Läkare och specialist i allmänmedicin under fliken “Stockholms län”(2013-12-10) vad diagnosen borderline innebär. Borderline är en emotionellt instabil personlighetsstörning som kan utvecklas genom att man inte fått bekräftelse eller förståelse för sina känslor under sin uppväxt blandat med en medfödd sårbarhet. Att borderline är en emotionellt instabil personlighetsstörning  innebär att personen har ett väldigt starkt och svängande känsloliv. Starka känslor som snabbt övergår till en annan minst lika stark känsla är något som präglar livet hos någon som lider av borderline.
En av de starka känslorna som  borderline ofta skapar hos den som lider av det är känslan av tomhet,att känna sig tom och ensam inuti. Pågrund av detta är självskadebeteende något som ofta förekommer hos de människor som har borderline. De starka och svängande känslorna som personen får blir också en följd till att personen ofta har väldigt omväxlande relationer till andra. Alltså att relationen till andra människor snabbt ändras, han som personen nyss uttryckte som sin bästa vän kan i nästa sekund vara en fiende i den drabbades ögon. Precis som någon som har antisocial personlighetsstörning så har en person med borderline också svårt att kontrollera sina impulser och även detta kan vara en anledning till att självskadebeteende är såpass vanligt hos de som lider av borderline.Som jag nämnde tidigare så har den som är drabbad av borderline ofta precis som någon med antisocial personlighetsstörning  inte någon förmåga att själv förstå att hen har störning och därför blir all behandling svår. Borderline behandlas dock ofta genom DBT som innebär att sova på regelbundna och bestämda tider, att motionera och även att undvika alkohol och andra droger. Detta gör man för att förebygga nedstämdhet och ångest. Inom DBT pekas det även ut hur viktigt det är för en person med borderline att skapa goda relationer  med människor som behandlar en väl och har mycket förståelse.

Sammanfattningsvis så är personlighetsstörningar svårare att behandla än psykiska sjukdomar eftersom att en personlighetsstörning börjat växa fram redan när personen var barn och uppfattas därför som en naturlig del för personen själv. Personen kan därför inte reflektera över sig själv och därför är KBT och PDT verkningslöst. Genom att personen inte kan reflektera över sig själv, förstår personen inte att  hon/han behöver vård och det är svårt att ge vård till någon som inte vill ha den eller som inte tycker att hen behöver det. Behandlingar av psykiskastörningar fokuserar därför ofta istället på träning i impulskontroll, övning i att reflektera över sina egna och andras upplevelser och känslosamma reaktioner. En psykisk sjukdom är lättare att behandla eftersom att det är något man plötsligt insjuknar i. Personen märker då oftast att något inte är som det brukar och är medveten om att hen behöver söka hjälp. Personen kommer även ihåg stadiet innan hen blev sjuk och har därför viljan att få hjälp och bli frisk igen.

/Elev i SABET13