måndag 27 oktober 2014
Psykisk ohälsa i Dostojevskijs Brott och straff
Är Raskolnikov galen? I kommentarsfältet kan du skriva in citat som beskriver hur karaktärerna eller omgivningen upplever psykisk ohälsa i romanen Brott och straff. Ni skriver in tre citat vardera. Skriv vilken upplaga av romanen du läst och hänvisa till sidan citatet står på.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Här kommer mina citat från romanen "Brott och straff" upplagan är utgiven av Wahlström & Widstrand (1979) och boken är tryckt hos Fingraf AB (1997)
SvaraRaderaSida 7
"Inte för att han var särskilt feg eller lättskrämd av sig- snarare tvärtom- men på sistone hade han råkat i ett tillstånd av retlighet och överspändhet, som liknade hypokondri. Han hade blivit så djupt upptagen av sig själv och isolerat sig så till den grad från alla, att han faktiskt var rädd att träffa folk"
Sida 137
"- Men jag hörde det ju själv... jag sov inte... jag satt så här, sade han ännu ängsligare. Jag lyssnade på det en lång stund... Det var biträdande polis kommissarien som kom... Folk rusade ut i trappan, från varenda lägenhet i huset...
- Det har inte varit en levande själ här."
Sida 324
"Plötsligt tyckte han att dörren till sovrummet hade öppnats en aning och att folk skrattade och viskade därinne. Han greps av raseri och började slå gumman i huvudet av alla krafter, men för varje yxslag blev skratten och viskningarna från sovrummet alltmer skallande och tydliga, och gumman formligen gungade av skratt."
//Ebba
Bok 1
SvaraRaderaS.50
-Men sin vana trogen gick han utan att märka vart och han till och med mumlade och pratade högt för sig själv, vilket i högsta grad förvånade dem han mötte.-
S.112
- "Det är ett trick! Dom vill lura mej och gör mej förvirrad!" fortsatte han att mumla medan han ock ut i trappan. "Det otäcka är att jag nästan yrar... det är risk för att jag börjar prata smörja..."
S.131
-Alla han mötte var vidriga--deras ansikten och sätt att gå och deras rörelser, alltihop var vidrigt. Om någon hade tilltalat honom i det ögonblicket, skulle han utan vidare ha spottat på honom, ja, rentav bitit honom...-
// Evelina Ly
Sid.36
SvaraRadera"Djupare i snusk och röra kundeman knappast sjunka, men i sitt nuvarande sinnestillstånd fann Raskolnikov det rentav trivsamt."
Sid. 56
"Det svårmod han nu kände inom sig nu hade fötts för längesedan , det hade växt till, hopats och till sist mogna och koncentrerats till en enda fruktansvärd, vild och fantastisk fråga, som torterade hans hjärta och förnuft och obevekligt krävde en lösning."
Sid. 169
" Hela tiden låg Raskolnikov tyst på rygg och stirrade stint men uttryckslöst på den nyanlände. Raskolnikovs ansikte, som inte längre var vänt mot den fascinerande blomman på tapeten, var ytterligt blekt och uttryckte ett ofantligt lidande som om han nyss hade genomgått en plågsam operation eller blivit torterad."
// Bea v
S.131
SvaraRaderaEn ny, oövervinnelig förnimmelse grep honom alltmer för varje minut som gick: ett slags oändlig, nästan fysisk avsky för allt han mötte och allt som omgav honom, en enveten, ond och hätsk avsky. Alla han mötte var vidriga - deras ansikten och sätt att gå och deras rörelser, alltihop var vidrigt.
S.186
Herregud, det är ju sant! Människan är en skurk! Och en skurk är också den som kallar henne en skurk för den sakens skull", tilltalade han efter ett ögonblick.
S.200
Det är i alla fall en utväg! Tänkte han där han stilla och lojt vandrade kanalkajen fram. Jag ska ta kål på mej, eftersom det är det jag vill...